Träningsmissbruk

Träningsmissbruk

Att motion är viktigt för ett hälsosamt liv råder det inga tvivel om. Fysisk aktivitet kan skrivas ut på recept för att bota eller motverka alla möjliga slags medicinska besvär, allt från övervikt till artros till depression. I vår stillasittande kultur skulle de flesta må bättre av att röra på sig mer och oftare, det skulle inte bara hjälpa oss att hålla vikten och undvika sjukdom och skador, att röra på sig kan också vara ett utmärkt sätt att hantera stress. Regelbunden motion, oavsett om det handlar om lugna promenader eller att ta ut sig ordentligt på gymmet eller i joggingspåret, gör att kroppen blir tåligare både psykiskt och fysiskt och därmed inte lika mottaglig för stressrelaterad ohälsa.

Men faktum är att det kan bli för mycket av det goda. Den sköna känslan man får efter ett avslutat träningspass eller en skön promenad är något man kan bli beroende av, precis som med droger och alkohol, och den som är träningsberoende kan missbruka träning precis som alkoholister missbrukar alkohol, till exempel. Precis som alkoholister måste den som är träningsberoende hela tiden öka på sin träning för att uppnå samma effekt, och kan också känna abstinens när träningen uteblir. Man kan uppleva att man tappar kontrollen över sin träning, att man tränar längre eller hårdare än man egentligen tänkt, och har svårt att dra ner intensiteten till en mer hanterlig nivå. Om man blir skadad till följd av träningen kan man känna sig tvingad att träna ändå, även om man vet att man borde låta kroppen vila. Och precis som med andra typer av missbruk kan det till slut bli så att hela ens liv till slut kretsar kring träning, så till den grad att man inte gör något annat. Man drar sig undan och isolerar sig för att kunna ägna all sin tid åt sitt missbruk. För många går ett träningsberoende hand i hand med en ätstörning. Det är då inte bara själva träningen man blir fixerad vid, utan hälsosamhet i allmänhet, en nyttig och strikt diet kombinerat med en vältränad kropp.

Eftersom träning är något som nästan uteslutande ses som något positivt, kan det vara ett missbruk som är lätt att dölja, även för sig själv. Att träna ofta och hårt är ingen fara i sig, men hur vet man var gränsen till “för mycket” träning går? Om man är en person som känner en stark dragning att träna länge och ofta kan man fråga sig själv: Skulle jag må dåligt om jag inte gick och tränade? Undviker jag att umgås med vänner och familj för att kunna träna? Pressar jag kroppen så hårt att den inte orkar återhämta sig mellan träningspassen? Om man svarar ja på någon av de frågorna kanske ens träning inte är så hälsosam ändå.